Torns IF

Hej Niklas! Först och främst ett stort Grattis till seriesegern och avancemanget till division 1!

Hallå! Stort tack, känns givetvis fortfarande riktigt bra.

Vi tar oss tillbaka till lördagen den 7 oktober klockan 15:50 då seriesegern säkrades oväntat tidigt för Torns del. Beskriv ögonblicket när ni fick reda på att resultaten i övriga matcher gått Torns väg.

När domaren blåste av var första känslan att det var skönt att ytterligare en match var avklarad för ju närmre slutet av säsongen vi kom desto mer press kände jag i alla fall personligen. När man sen ser folk komma in på planen från bänken med mobilerna i högsta hugg och ögonen gigantiska så förstod man att något var på gång (tilläggas ska dock att vi hade viss koll på resultaten redan i omklädningsrummet i halvtid). När Tompa sen skriker att vi vunnit så är det givetvis en enorm glädje från alla håll, men tror bilderna från den dagen kan beskriva det bättre!

Du har ju varit med ett bra tag i Torns IF. Uppvuxen ett stenkant från Tornvallen och sånär som på en säsong i junioråldern så har du representerat Torns IF sedan 1993. Ditt riktiga genombrott i A-laget kom år 2005 i division 5. Dessförinnan hade du spelat kontinuerligt i reservlaget under några år. När du debuterade i seniortruppen år 2003 så var det i B-laget som på den tiden spelade i den sämsta reservlagsserien (division 4). Det har med andra ord varit en resa genom seriesystemet både för dig och herrtruppen. Kan du som har varit med på i stort sett hela resan genom seriesystemet beskriva utvecklingen som har skett runt Torns IF med egna ord?

Det har ju hänt en hel del får man säga. Från att man satt som en blyg tonåring i omklädningsrummet och gjorde sig redo för en B-lagsmatch borta mot Torna Hällestad och vi inte ens hade fullt manskap för att starta matchen förrän 20 minuter innan då det trillade in fem ”gubbar” med varsin hamburgare i handen, något slitna från gårdagen. Till att göra sig redo för matchen som skulle visa sig vara den avgörande för att spela division 1 nästa år. Det är gigantiska skillnader främst sportsligt givetvis, men även vad som hänt organisatoriskt runt laget och föreningen och det är svårt att ge en bra beskrivning av mina 13 år i seniortruppen. Det finns dock en sak som finns kvar och som jag tror alltid kommer finnas kvar och det är det som sitter i väggarna, det man kallar ”Tornandan” och det är ännu svårare att förklara detta för folk som inte varit i föreningen men jag tror att de flesta som varit i Torn vet vad det innebär. Det är det som fått mig och som får folk att stanna kvar i klubben.

På tal om Stångby och att få spelare till klubben; Du är ju som sagt uppvuxen i byn och känner väl till att geografiskt ligger det ju lite avsides. Vill man handla något i byn så får förlita sig på att klubbens kafeteria har öppet. Idrottsplatsen är idyllisk, men ser kanske inte ut som en plats där det bedrivs idrottsverksamhet på hög nivå. Det var bara ett par år sedan det anlades en konstgräsplan i Stångby. Dessförinnan fick man åka runt och bedriva vinterträning och matcher på andra idrottsplatser i kommunen. Fortfarande saknas det belysning på gräsplanen och under träningar och matcher på hösten hade man varit behjälpt av pannlampa, vilket kanske inte är optimala förutsättningar för ett topplag i division 2. Nu kommer förhoppningsvis avancemanget skynda på upprustningen av idrottsplatsen. Men trots att förutsättningarna inte har varit de bästa alltid så har Torn fortsatt kunna locka till sig duktiga spelare. Vad tror du att det beror på?

Jag tror det finns två bilder av Torn om man skulle fråga ”folk på stan”; En bild är att man verkligen inte gillar Torn, att laget är vidrigt och jobbigt på många sätt. Vi krigar i 93 minuter och fotbollen vi spelar är inte ”utvecklande” utan ganska tråkig. Den andra bilden kommer från spelare/ledare som är eller har varit i föreningen, som känner av det jag nämnde i föregående fråga och som vet vad Torn står för på riktigt. Allt runt omkring är kanske inte det proffsigaste men man är stolt att få representera Torn och jag tror det är det ryktet som får spelare och ledare att söka sig till föreningen i grund och botten.

Under i stort sett hela pojklagstiden spelade du mittback. Sedan under de tidiga senioråren vandrade du först upp på mittfältet för att sedan bli anfallare och skyttekung i Torns IF. Nu är du sedan de sista matcherna förra hösten tillbaka på innerbackspositionen och det har gått så pass bra att du är en av tre spelare som är nominerade till seriens bästa back. Din kommentar till det?

Kalle kom och frågade mig inför matchen mot BW90 förra säsongen om jag kunde tänka mig prova spela mittback igen när Adam skulle på äventyr i USA. Det kunde väl vara spännande tänkte jag och sa att vi kunde prova på träningen på måndagen efter. Men mitt i matchen när vi ledde ganska stort frågade han om vi inte skulle prova redan då och ja, det gjorde vi och sen dess har jag varit kvar där nere. Det satt väl uppenbarligen kvar i ryggraden sen ungdomstiden men jag trodde inte det skulle gå så bra som det har gjort. Jag fick en nytändning i och med positionsbytet och det är en del i att det går så pass bra, att tycka det är roligt att spela fotboll igen.

Roligt att höra! Då blir den naturliga följdfrågan om vi får se dig i Torntröjan även nästa säsong?

Det är svårt att inte följa med ytterligare ett steg upp, samtidigt kommer det ta mer tid och krävas mer av alla så jag måste se till så att jag får ihop allt runt omkring också.

Vi får verkligen hoppas att det löser sig då jag vet att det finns många som vill se dig i Torn även fortsättningsvis. Hur viktig är frågan om fortsatt spel i Stångby även i division 1 för dig och dina lagkamrater? Är det något ni har diskuterat inbördes?

Det är i Stångby Torn alltid spelat, på naturgräs, och det är där Torn ska spela oavsett division. Det är min personliga åsikt men jag tror dom flesta skriver under detta. Jag hoppas verkligen föreningen lyckas med det som krävs och att man har förståelse för vår situation från förbundets sida.

På tal om något helt annat så måste jag bara ställa en avslutande fråga: I fredags kväll blev vi kontaktade av Skånesport som hade sett några tatueringar figurera i sociala medier. Kan du berätta mer om detta?

Det hela började efter någon vecka efter seriepremiären och poängen trillade in efter hand, då kom Chrille och Lundberg överens om att det skulle bli varsin segertatuering om vi gick hela vägen. Seger blev det som bekant och efter säsongen bestämde även jag mig för att göra en tatuering och för mig var det givet att tornloggan skulle på kroppen. Förra veckan åkte vi iväg och fick dessa gjorda och för att göra lite reklam för Torns instagramsida så kan man gå in där för att se resultaten.

Då tackar jag för att du tog dig tid och hoppas att vi ses på Tornvallen framöver!

Tack själv, det blir ett spännande 2018!